Den oblekta sanningen

Med mig från mina föräldrar fick jag även ett vackert påsömsbroderi, en kudde broderad på 40-talet, som jag tänker använda som inspiration för broderierna på mina påsömsvantar när de väl är färdigstickade. En rolig detalj är att framsidan av broderiet är solblekt och blommorna visar sig i blekrosa och ljust grönt men om man vänder upp baksidan ser man en helt annan färgskala med färger som jag bäst skulle beskriva som chockrosa och neongrönt. I vanliga fall har jag väldigt svårt för sådana färger men det blir att vända baksidan upp när jag letar garn till broderiet på vantarna.

Höstkänning

I helgen har jag varit på besök hos mina föräldrar och hämtat hem två hekto underbart rött tvåändsstickningsgarn som mina föräldrar köpt åt mig hos Wålstedts i Dala-Floda. Än vet jag inte vad det ska bli av garnet men jag har tid att tänka eftersom andra projekt pockar på min uppmärksamhet. På bilden syns mina muddar, som har fått en grön kavelfrans sedan de sist visade sig på den här bloggen, en vit vante som just blivit färdig och en svart vante som saknar en tumme. Den vita vanten saknar än så länge en färdig högervante så det är där jag kommer lägga min tid och energi de närmsta veckorna

Minnen från syslöjden

Idag när jag satt och stickade på tunnelbanan hörde jag två tonårstjejer viska om att de skulle sno min halvfärdiga vante och ta med till slöjden för att få ett högre betyg. Men eftersom, som den ena av dem sa, skulle vara svårt att förklara varför de bara hade en vante som de dessutom inte kunde göra färdig så la de ned idéen. Själv satt jag och tjuvlyssnade på dem och log inombords.

Änte fiiina viiita viiintervantar?

Rubriken kommer från en kompis till mig som tycker just den repliken är bland det roligaste man kan säga på dalmål. I alla fall, stickningen går framåt. Vänstervanten får visa vägen för högervanten tills jag kommer över tumkilen.

Ett blivande par vantar

Mina händer har jobbat på även om det har varit tyst på bloggen den här veckan. Jag har börjat på ett par nya vantar, just det, ett par vantar. Om jag börjar på bara en vante slutar det alltid med att jag tröttnar på stickandet innan jag hinner börja på den andra vanten. Vi får se om den här metoden fungerar bättre...

Prioriteringar

Mitt tankar borde vara helt koncentrerade på min avhandling och så sitter jag och funderar på mönsterkonstruktion istället. Jag har beslutat mig för att bryta trenden med att sticka först och tänka sedan och istället rita ut ett mönster innan jag stickar den här gången. Dessutom har jag köpt två par stickor och två nystan garn för att kunna börja på båda vantarna samtidigt, en revolutionerande tanke för mig.

Påsömsvantstickningen går framåt men är så trist så att klockorna stannar, bara rätstickning och i svart till på köpet. Jag är färdig med vänstervanten så när som på tummen men nu måste jag göra något annat för att inte bli vansinnig av tristess och sluta med tvåändsstickning helt och hållet.

Tillbaka till avhandlingen och verkliga livet...

Vantarna växer

Den svarta vanten har vuxit ett par varv men den är inte mycket att visa direkt. Vantarna är så enkla som möjligt eftersom jag ska brodera påsöm och sy en kavelfrans längst ut på mudden.När jag broderade de andra påsömsvantarna tyckte jag att det var svårt att få stygnen på rätt ställe på grund av att man var tvungen att följa maskorna men det ska nog bli enklare den här gången då tvåändsstickning är så mycket tätare.