Ullkemi

Jag ska eventuellt gå en kurs i spinning och kardning en helg i början av oktober! Nej nu pratar vi inte om den där hemska aktiviteten som utförs i grupp på cykel till E-type, utan förstås om ullspinning. Jag är också nyfiken på att lära mig att syrafärga garner, växtfärgning ger så klena färger i allmänhet så det är ingenting för mig. Jag är ju faktiskt kemist dessutom så syrafärgning borde ju kännas rätt.
Stickning, kardning, spinning och garnfärgning, hur ska det här sluta? Snart har jag väl anmält mig till en kurs i fårskötsel också, hemska tanke.

Identitetsproblem

Nu är det förresten bara tre dagar kvar innan kursen i tvåändsstickning! Enligt deltagarlistan är vi 13 deltagare och inte mindre än tre av oss heter Kristina. Hela 23% Kristinor alltså. Jag ser fram emot en helg fylld av förvirring.
Det är kanske dags att anta ett nytt tvåändsstickningsalias? Några förslag?

Spa-treatment (för vantar)

Högervanten är på gång. Nu gäller det att jag stickar på duktigt innan jag glömmer hur jag gjorde vänstervanten, dessutom har det plötsligt blivit så kallt att jag kommer behöva vantarna snarast.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket bättre vantar stickade i ylle blir efter att man har valkat dem lite lätt i såpvatten. Förutom att vanten doftar lätt av grönsåpa så är det som om maskorna faller på plats och krusmönstret framträder bättre. Med viss risk att låta som Ernst Kirchsteiger så skulle jag bäst beskriva det som att maskorna andas ut och slappnar av.

Den oblekta sanningen

Med mig från mina föräldrar fick jag även ett vackert påsömsbroderi, en kudde broderad på 40-talet, som jag tänker använda som inspiration för broderierna på mina påsömsvantar när de väl är färdigstickade. En rolig detalj är att framsidan av broderiet är solblekt och blommorna visar sig i blekrosa och ljust grönt men om man vänder upp baksidan ser man en helt annan färgskala med färger som jag bäst skulle beskriva som chockrosa och neongrönt. I vanliga fall har jag väldigt svårt för sådana färger men det blir att vända baksidan upp när jag letar garn till broderiet på vantarna.

Höstkänning

I helgen har jag varit på besök hos mina föräldrar och hämtat hem två hekto underbart rött tvåändsstickningsgarn som mina föräldrar köpt åt mig hos Wålstedts i Dala-Floda. Än vet jag inte vad det ska bli av garnet men jag har tid att tänka eftersom andra projekt pockar på min uppmärksamhet. På bilden syns mina muddar, som har fått en grön kavelfrans sedan de sist visade sig på den här bloggen, en vit vante som just blivit färdig och en svart vante som saknar en tumme. Den vita vanten saknar än så länge en färdig högervante så det är där jag kommer lägga min tid och energi de närmsta veckorna

Minnen från syslöjden

Idag när jag satt och stickade på tunnelbanan hörde jag två tonårstjejer viska om att de skulle sno min halvfärdiga vante och ta med till slöjden för att få ett högre betyg. Men eftersom, som den ena av dem sa, skulle vara svårt att förklara varför de bara hade en vante som de dessutom inte kunde göra färdig så la de ned idéen. Själv satt jag och tjuvlyssnade på dem och log inombords.

Änte fiiina viiita viiintervantar?

Rubriken kommer från en kompis till mig som tycker just den repliken är bland det roligaste man kan säga på dalmål. I alla fall, stickningen går framåt. Vänstervanten får visa vägen för högervanten tills jag kommer över tumkilen.

Ett blivande par vantar

Mina händer har jobbat på även om det har varit tyst på bloggen den här veckan. Jag har börjat på ett par nya vantar, just det, ett par vantar. Om jag börjar på bara en vante slutar det alltid med att jag tröttnar på stickandet innan jag hinner börja på den andra vanten. Vi får se om den här metoden fungerar bättre...

Prioriteringar

Mitt tankar borde vara helt koncentrerade på min avhandling och så sitter jag och funderar på mönsterkonstruktion istället. Jag har beslutat mig för att bryta trenden med att sticka först och tänka sedan och istället rita ut ett mönster innan jag stickar den här gången. Dessutom har jag köpt två par stickor och två nystan garn för att kunna börja på båda vantarna samtidigt, en revolutionerande tanke för mig.

Påsömsvantstickningen går framåt men är så trist så att klockorna stannar, bara rätstickning och i svart till på köpet. Jag är färdig med vänstervanten så när som på tummen men nu måste jag göra något annat för att inte bli vansinnig av tristess och sluta med tvåändsstickning helt och hållet.

Tillbaka till avhandlingen och verkliga livet...

Vantarna växer

Den svarta vanten har vuxit ett par varv men den är inte mycket att visa direkt. Vantarna är så enkla som möjligt eftersom jag ska brodera påsöm och sy en kavelfrans längst ut på mudden.När jag broderade de andra påsömsvantarna tyckte jag att det var svårt att få stygnen på rätt ställe på grund av att man var tvungen att följa maskorna men det ska nog bli enklare den här gången då tvåändsstickning är så mycket tätare.

Nya påsömsvantar

Som jag skrev för ett par dagar sedan så har det gått hål på mina påsömsvantar och istället för att laga dem så har jag börjat sticka på ett par nya. Jag använder svart 2-trådigt Morjärv-garn och 2 mm stickor till vantarna. Problemet är bara att jag knappt hunnit börja innan jag börjar bli uttråkad, stora stycken svart rätstickning inspirerar direkt inte till några maratonstickningar.

Jag tänker ge bort muddarna som jag just blev färdig med till en vän i tidig födelsedagspresent. Hon brukar titta till min blogg då och då men eftersom hon inte kan läsa svenska så tror jag min hemlighet hålls bevarad ändå.

Färdig!

Muddarna/pulsvärmarna/vristvärmarna eller vad det nu heter är färdiga. De blev hyfsat lika till och med. Dags att fundera på nästa projekt, jag har redan beställt två hekto dräktrött tvåändsstickningsgarn från Wåhlstedts. Uppföljning kommer...

Påsömsvantar

Dessa vantar är inte i tvåändsstickning utan i vanlig stickning, vilket man inte minst märker på att jag har slitit hål på dem. Nästa gång jag broderar kommer det vara på ett par tvåändsstickade vantar som inte slits så lätt, jag är på tok för lat för att laga vantar. Matrialsatsen till vantarna finns att köpa via Floda hemslöjdsförening i Dala-Floda. Där finns även en materialsats till ett par tvåändsstickade pulsvärmare i flodamönster och en massa andra fina saker.

Nästan färdig

Nu är jag nästan färdig med pulsvärmare/mudd nummer två, jag har bara tre krokvarv och avmaskningen kvar. Efter det är det dags att blöta ner plagget i varmt vatten och grönsåpa. När plagget är blött vränger jag det ut och in och "kardar" insidan med en kattkarda som jag köpt på en djuraffär innan jag formar mudden och låter den torka. Knepet med kattkardan var något jag lärde mig ifrån en artikel om tvåändsstickning i Ica-Kuriren för något år sedan och som får insidan av ett plagg att bli otroligt mjuk och skön.

Pulsvärmarna

Jag stickar vidare på mina pulsvärmare, en är färdig och jag har börjat på den andra. Dessa mjuka vänner kommer värma mina handleder i vinter.

Här är pulsvärmaren jag har jobbat på de senaste dagarna. Jag är nästan färdig med den första pulsvärmaren, det blev 5 timmars stickande framför Fanny & Alexander igår kväll. Krusmönstret är från boken "Tvåändsstickat" av Birgitta Dandanell.

Ny månad - nytt projekt

Vanten som jag håller på att sticka kommer ta en hel evighet att göra färdigt så jag har börjat på ett nytt projekt - ett par pulsvärmare. Bild kommer.