Kopian av min farmors vantar är på gång. Orginalet är en liten vante och kopian blir än lite mindre och kommer inte att passa mina stora händer. Någon med små händer där ute?

Sápmi

I går var jag på Nordiska museets samiska utställning Sápmi för andra gången på ett par veckor. Jag beundrar sirliga tenntrådsbroderierna, de färglada koltarna och mössorna och de vackert mönstrade knivarna och mitt i glädjen över de vackra föremålen fylls jag plötsligt av en stor sorg. När jag efter ett par timmar går därifrån är tårarna nära och det bränner i ögonvrån. Jag har svårt att förklara eller ens förstå vad som händer och varför, hur dessa föremål kan beröra mig så på ett känslomässigt plan och var sorgen kommer ifrån. Det är en del av mitt kulturarv som ligger där i montrarna skilda från mina händer endast av ett lager plexiglas. Så nära men ändå så långt ifrån. Jag vet så lite om mitt samiska arv, jag kan inte ens nämna föremålen vid deras rätta namn och ändå påverkar de mig. De berör mig genom tid och rum och 5 mm plexiglas.

Några timmar i går kväll med handarbetsjuntan gav resultat! Nu "sitter mönstret i händerna" och jag behöver inte tänka så mycket då jag stickar vilket gör att vänstervanten kommer gå mycket snabbare att få färdig än högervanten.

Vantar och trasiga minneskort

Jag har börjat på vänstervanten till Malungsvantarna men minneskortet till kameran verkar ha gått sönder så jag kan inte ta några bilder just nu. Ni får helt enkelt tro mig så länge...

Ikväll blir det handarbetsjunta!

Hemma hos

Igår träffades vår handarbetsjunta hemma hos mig och drack te och stickade. Ifall ni inte redan är med i en handarbetsjunta så rekommenderar jag verkligen att ni startar en eller kanske går med i vår. Nästa gång träffas vi på Kafe Hängmattan på Södermalm, Södermannagatan 10 klockan 18.30 måndagen 26/1. Det är otroligt inspirarande att träffas en grupp och handarbeta tillsammans. The more the merrier.

Min nya vante har en hemlighet

Blommönstret till vanten hittar man som jag nämnt i ett tidigare inlägg i Lena Nessles bok "Stickat med färg och tradition" men vanten är en annan variant än den som visas i boken. Jag kanske återkommer med ett vantmönster på bloggen, om inte annat för att jag själv ska minnas vad jag har gjort...

Förresten älskar jag Spotify: New Order, Broder Daniel, Smiths, Saint Etienne, The Housemartins, Magnetic Fields mm mm strömmar just nu ur mina högtalare.

Mer blommor

Vanten stickas med två trådar, en svart och en vit, och trådarna snurras om varandra på baksidan tills man får fram rätt färg. Jag brukar använda den metoden då mönstret innehåller på ett ungefär lika mycket av två färger.

Helgens blommor

En ny början

Mönstret är en modifierad variant av "Vante från Malung" från Lena Nessles bok Sticka med färg och tradition som jag har lånat på biblioteket. Stickorna är 1,75 mm och garnet är, som vanligt, Wålstedts Z-tvinnade.

Bollarnas historia blev kort

Bollarna på mina nystickade rättviksvantar är borta. Bollen på den vänstra vanten doppade jag i min kaffekopp när jag premiärvisade vantarna och höger boll lossnade helt enkelt och rullade iväg i tunnelbanevagnen. Någon som har koll på hur man gör bollar som sitter bättre fast? Att ni ska svara på hur jag ska bli mindre klantig och inte doppa vantarna i kaffekoppen begär jag inte...

Annars tycker jag väldigt bra om modellen med de vida kragarna. Det är så skönt att ha kragar som når över jackans ärmar så att man slipper den där lilla glipan där vinden kan ta sig in.

Just out of curiosity...

One thing I've noticed the last few weeks is that almost 75% of my visitors are from Germany. Is two-end knitting big in Germany or have you all happened to end up on my blog by chance? :)

En stickolycka

Ha aldrig, jag upprepar, aldrig en vant- eller strumpstickning liggande på golvet. Jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Nybadade och torra

Mönstret till kragen kommer ur "Sticka med hemslöjden" från 1979. Vanten i boken är en bearbetning av ett gammalt mönster och i vanlig stickning men kragens mönster går naturligtvis lika bra att sticka, som här, i tvåändsstickning.

Klara!

Endast en av de här två vantarna har blivit tvättad i såpvattan efter att den har stickats färdigt. Kan ni gissa vilken? En ledtråd är att den tvättade vanten inte klarar av att stå av sig själv längre.

1010 besökare den 5 januari 2009

Över tusen besökare! Hej på er allihopa, hoppas att ni trivs hos mig!

Vänstervanten är på gång

Vänstervanten är på gång och nu har jag bara tråkig enfärgad rätstickning kvar. Vantarna är stickade i klarrött och vitt Z-tvinnat garn köpt direkt från Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda. Kragen är stickad två trådar i rött och en vit knyppeltråd till mönstret.